Förutseende,
dvs att se en smula framåt och betänka
vilka följder våra handlingar kan dra med sig.
Uppmärksamhet, dvs
att överblicka hela schackbrädet eller skådeplatsen,
relationen mellan de olika pjäserna och ställningarna,
farorna de är utsatta för och de olika möjligheterna
vilka din motståndare kan göra med det ena eller andra
draget.
Försiktighet, dvs att inte förhasta
sig med dragen. Denna vana skaffar man sig lättast genom
att strikt följa spelets lagar, sådana som - om
man vidrör en pjäs, måste man också flytta
den, när man satt ned den, måste man också låta
den stå kvar.
Och slutligen: om vi spelar schack, vänjer vi
oss vid att inte tappa humöret när det ser ut att gå
illa för oss, utan att hoppas på gynnsamma förändringar
och envist fortsätta att söka efter nya möjligheter.
Var och en uppmuntras att fortsätta striden in i det sista
i hopp om att segra genom större skicklighet eller åtminstone
få remi genom motståndarens oförsiktighet.